Äntligen en tekopp!

Solen är här! Våren är här! Och det blåser ta mig tusan halv storm! Men jag känner vår och köper rosa kuddar och mjuka ranunklar för att riktigt befästa känslan. Jag hittar en läplats i solen och tankar energi från ljuset. Det ljus som nu gör fotografering inomhus till en lättsam konst i stället för ett evigt kämpande. Varför kan det inte alltid vara så här? Därför att då skulle vi inte ha några årstider utan bara en enda konstant vår. Och det skulle inte vara så härligt i längden. Det är ju så härligt just för att det är en kort stund mellan den mörka vintern och den varma sommaren. Längtan förstärker känslan.

 

 

 

 

 

Pärlhyacinterna står i en efterlängtad kopp från loppisen Helping hand. Jag har länge velat ha en fin, stor, gammal tekopp med fat just för att sätta blommor i. Men på loppisarna finns det mest små kaffekoppar eller vanliga temuggar. Såna som liksom inte alls funkar för det ändamål jag har tänkt. Så plötsligt händer det! Jag springer på en underbar blåblommig tekopp med dito fat, när jag egentligen var på jakt efter en trasmatta.

 

Fredagens loppisrunda (som gjordes medan sonen var på kalas på det stora leklandet) blev riktigt lyckad. Tekoppen ovan inhandlades och även en sedan länge efterspanad pinnstol fyndades. Vi har tre ommålade gamla pinnstolar runt vårt köksbord. Det behövs ju fyra. I över ett års tid har mina eftersökningar varit resultatlösa. För fula, för skruttiga eller för dyra. Oftast inga pinnstolar alls utan mest ruffiga stoppade varianter från 1800-talet, typ. Men så stod den bara där: stabil, snygg (kommer den att bli efter lite slipning och målning) och med en prislapp på 50:-.

 

Bra loppisrunda, helt enkelt. Förutom för trasmattan då, som var mitt egentliga mål - det hittade jag ingen. Men det kan ju vara så att de gångerna det inte alls blir som man tänkt sig, så blir det mycket bättre än vad man tänkt sig.