Rent logiskt borde det här med trädgård höra till ett av mina intressen, eftersom det innefattar både att strukturera och organisera (älskar´t), och att få "inreda" och matcha färg och form. Det är väl bara det där att man är utomhus och oftast blir smutsig om fingrarna... Idag var dock vädret så förträffligt att det gick rätt bra att vara ute en längre stund. S, som också blivit mer biten av trädgårdsarbetet (mest av anledningen att han också gillar ordning och reda, vilket leder till att ogräs ibland måste rensas bort och döda kvistar knipsas av), beskar våra vinbärsbuskar medan jag drog upp maskrosor. För ska man har en "trädgård" ska det banne mig vara snyggt och prydligt i den! Och det ska finnas fina blommor som man kan ta in och pryda hemmet med. Nog så viktigt.
En buske med löjtnantshjärtan har blivit riktigt stor på bara två år i rabatten (vet inte vad det beror på - ren tur, tror jag). Snart slår blommorna ut och då får åtminstone en kvist följa med in. Om man enbart ser till den aspekten; att kunna plocka in blommor från sin egen trädgård, skulle jag garanterat vilja ha en större. Helst en gigantisk! En som är riktigt smart planerad så att det blommar olika blommor från april till oktober. Men rackarns vad mycket ogräs man skulle få rensa då...
2 kommentarer:
Jag är nog en naturmänniska, om det är så där lagomt av den. Dvs, jag är inte den som tältar i fjällen och umgås med myggorna. Det mest jobbiga med trädgård för en så otålig person som jag, är att det inte går att stressa på den. Det blommar när det blommar liksom...
Ja, lagom med natur är det bästa! En annan sak, förutom att det ibland växer långsamt i trädgården, är att den också växer lite som den vill. Ena året jättefina blommor, precis där man vill ha dem. Nästa år - inga blommor alls, utan mest ett stort hål. Hopplöst!
Skicka en kommentar