Blåbärsminnen

Det är lite lustigt, men när jag stod i kön till Hammenhögs IF:s loppis och väntade på att den skulle öppna så blev jag lite nervös. Eller kanske inte nervös, men spänd, förväntansfull. Dels är det väl själva grejen när man står flera människor tillsammans först lite lagom lojt så där, men ju fler människor som kommer desto närmare dörren rör sig folk. Det börjar bli viktigt att hålla sin plats. Det där kollektiva bidrar såklart till den något spända känslan. Sen är det ju även det att det finns fyndmöjligheter där bakom dörren. På en sån loppis går det nämligen att göra hyfsade fynd. Man kan hitta riktigt bra grejer som inte är alltför dyra.

Mina fynd blev blå-vita den här dagen. Inte någon uttänkt strategi, men jag är helt klart svag för blåa saker, det har jag lärt mig med åren. Både i porslinsskåpet och i garderoben är blått en av de dominerande färgerna.

 

Porslinsskålarna med blåbär är ju bara så söta! Jag fick en oerhörd lust att äta nyplockade blåbär med mjölk i de skålarna när jag hittade dem där på en hylla på loppisen. Jag vet inte om jag är så förtjust i just blåbär med mjölk, men jag kunde klart känna smaken av det. Så som det smakade hos mormor när jag var liten. Somrarna hos mormor innehöll en del skogsutflykter för att plocka blåbär, som man sen fick äta med riktig mjölk, ingen himla lättmjölk, i hennes solvarma kök. Mina skålar passar nog lika bra för yoghurt och flingor.