Tiden går lika fort nu innan jul som när som helst annars på året. Nej, det är inte en nyvunnen insikt utan bara ett konstaterande. Jag vill ju så gärna att den ska gå lite saktare. Så jag hinner med att vara med i större utsträckning. Jag vill att julgransklädningen ska ta en hel dag. Fikat med de nybakade pepparkakorna borde räcka från eftermiddag till läggdags. Och den bästa julskivan (Diana Krall) skulle bidra med stämningsfull musik i flera dagar. Men så är det inte. Det blev extra tydligt igår när granen skulle kläs i någon sorts racerfart för att sen hinna titta på julkalendern (som bara är en kvart!).
Tydligt blev det också när vi insåg att F går sin sista dag på förskolan på fredag och innan dess måste hans duktiga pedagoger få sin julpresent. För det är givet att de ska ha: både innan jullov och sommarlov ska de få något litet som ett tecken på vår uppskattning. Egentligen borde de få ett gigantiskt tecken, typ en resa till Barbados, för att de lyckas bedriva en pedagogisk verksamhet där de ser varje barn utan att gå upp i limningen av det myller som jag kan uppleva det som vid mina korta besök i de lätt slitna lokalerna, men där säger budgeten stopp. I år fick det bli en liten julstjärna i en skål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar