Ja, jag erkänner...

...jag är perfektionist! Kanske inte när det gäller allt här i livet; jag är t.ex. inte den som ställer mig och slipar, spacklar, grundmålar och sen målar om jag ska måla om en stol, nej jag bara målar rakt upp och ner. Har liksom inte tålamod till nåt mer. Men när det gäller saker som ska se fina ut och som inte kräver en massa grovjobb, då är jag perfektionist. Jag kan ta ett exempel: igår kväll var min ursprungsfamilj här på middag och de hade med sig en bukett med tulpaner, ranunklar och blåbärsris. Väldigt fina blommor i sig och de kom från favoritblomsteraffären i Norrtälje - Fröken Knopp. MEN buketten var väldigt slarvigt och fult bunden! Jag är inte florist, men jag vet en del om blomsterbinderi och så grymt svårt är det inte, speciellt inte om man har utbildning och erfarenhet kan jag tycka. Varför väljer man att bli florist (eller vilket annat yrke som helst) om man inte vill göra ett perfekt jobb som kunderna blir nöjda med? Nu låter jag lite som en surtant, men det här är något som stör mig! Och jag vet att det är något av ett I-landsproblem ;-)

Så jag fick göra som jag brukar få göra med blomsteraffärsbundna buketter: binda om den! Här ser ni resultatet.


Blomsteraffärens ursprungliga bukett till vänster, och samma bukett efter min ombindning till höger.