Vårt bostadsområde är byggt så det är tänkt att smälta in i fabiksmiljön lite; tegelväggar, låga hus runt en kringbyggd gård - man kan tänka sig en modern version av arbetarbostäder. Den maffiga fabriksbyggnaden med den gamla skylten kvar, inhyser idag bl.a. en gymnasieskola och flera konstnärsateljéer. Jag tänker att denna historiska närhet ger mig en speciell koppling till keramiken därifrån. Och jag älskar typ allt! Eller ja, lite mer kräsen än så är jag väl, men en stor majoritet av de keramikföremål som tillverkades här i fabriken är verkligen snygga.
Här i Uppsala kan man ju inte riktigt fynda Upsala Ekeby-keramik. Inte direkt någon anannstans i Sverige heller. Men några fina pjäser har jag kommit över genom åren; de flesta till ett inte allt för högt pris.
Det här är "Den bruna samlingen". (Inte stor, jag vet. Kan knappt kallas för en samling ens.) Sen när har jag börjat gilla brunt? Ingen aning, men särskilt länge sen kan det inte ha varit. Vet inte ens om jag kan säga att jag gillar brunt, men färgen känns allt mindre frånstötande, speciellt på fina keramikvaser. Det kanske har med höstens intåg att göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar